Tillbaka till brottsplatsen

Onsdag klockan 17.15

Galen onsdag idag.

Helt mörbultad i kroppen och är riktigt gött att nu fått första målet mat i magen och sjunka ner på hotellrummet! igen.

Vi är tillbaka i Manilla efter att ha börjat lida av tristessen ute på Boracay. Absolut inget ont om Boracay, de va en jättefin ö med en underbar strand och strålande solsken.

Men dock väldigt liten, vi hamnade snabbt i en vardagslunk som gick alldeles för långsamt och innehöll alldeles för få nya saker att göra för att vara så tidigt på vår resa.

En annan liten iakttagelse från Boracay var alla fet-/halvrika europeiska män som uuppenbarligen åkt ner ett par veckor eller för en halvsäsong.

Och inte har några som helt bryderier över att medelst sina överlägset, jämfört med lokalbefolkningen feta plånböcker frotera sig med kvinnorna från ön. Gärna en 50+ herre med en -25 dam.

Detta inte sen tidigare okända fenomen kom väldigt nära inpå under vår tid på ön och var inget som direkt tilltalade vällustkänslorna.

Så vi sprättade upp strax innan 7.00 imorse med fast beslutsamhet om att åka vidare till Malaysia som vi fått upp ögonen för under en sejour på ett internetcafe igår.

Tricykle ner till hamnen, en liten ranglig bananbåt av bambu till fastland, mini buss typ volkswagen 14 resenärer i packade som sillar. Genom serpentinvägar ned och uppför berg sen va vi framme vid Kalibu airport igen, vi hade bokat ett flyg som skulle avgå 13.50 och sån tur som vi hade så skulle det lyfta ett 11.30 som vi fick plats på.

Väl i Manilla igen tog vi en taxi till Internationell airport för att i hopp om att uttnyttja den nyss vunna tiden till att redan idag hitta en biljett med airasia till Malaysia.

Men efter många turer fram och tillbaka på flygplatsen och samtal med folk som hade värre engelska än Kurre (U mad kullekull?) stog vi där med insikten om att airasia är ett lågprisflygbolag och lyfter från andra flygplatser än de flesta, typ ryanair. Den flygplatsen låg 2-3 timmar bort och klockan började dra mot solnedgång, så vi bestämde oss efter några förvirrade samtal med varandra att åka till Rothmans hotell, samma som vi sovit på vid ankomst. Leta upp Wi-fi, boka en biljett för morgondagen och framförallt, för första gången för dagen få lite mat i magen. Det blev det vid 16-tiden.

På många ställen vi går till för att äta, så blir vi glatt informerade om att deras rätter räcker till minst 2 personer oftast 3. vi gick på de tricket härromdagen i Boracay när vi beställde Largepizza så även idag när vi käkade på något thaihak inne i ett jättegalleria.

Vi fick ett par skivor strimlad biff som ackompanjerades av spridda skurar med broccoli. görgött. Men åt helvete för lite mat.

Kenny blev svart som natten i ögat.

Vi klev raskt in på en stor livsmedelsbutik och köpte frukost för morgondagen i form av fruktsallad och ett par öl och något som visade sig vara klassiska baconsvålar i platt form. Jumla gött.

Så nu ska här wi-fi'as och hitta biljett till Kota Kinabalu(?spelcheck?) på Malaysias östra del.

Där hoppas vi få se lite djungel, fina naturreservat och sammanstråla med likasinnade. Vilket jag inser kan bli svårt när jag har Kenny med mig.

Kennys likasinnade på östra delarna av Malaysia lär annars bli orangutangerna som tydligen ska existera där i större sällskap.

Hittills har allt gått skitbra på resan, folk är trevliga i allmänhet men ser ut som dom sålt smöret och tappat pengarna. Tror det är en del av anledning till att vi redan nu lämnar Filippinerna. Det och den obefintliga matkulturen på de ställen vi besökt har fått oss att tappa gnistan på att vara kvar här.

Kenny vill äta mer grytor direkt ur gigantiska kokkärl på gatan serverat av svenska motsvarigheten till Agda85.

Vi ville inte slösa på de få rena kalsongerna vi hade kvar igårkväll heller. Å eftesom ingen orkade duscha vid tid för läggdags bestämdes de enhälligt att sova nakna.

För min älskade syster noteras också att planerna med en riktigt flådig tofs står kvar so far.

Har också som den enda person med rakapparat i väskan av den resande duon, effektivt undanhållit den från medparten så han har börjat odla ett riktigt tilltalande, rött, skottskt, helskägg.

Tiggande barn finns det gott om. Idag var det 2 tjejer och en kille som kom fram och ville ha pengar. Skänkte 15 pesos och kände mig relativt nöjd med min gärning. Efter två sekunder gick de upp för mig att det var ungefär 2.25SEK jag precis gav iväg. hoppas det mättade något iallafall.

En asiatiskt dam, med lite nedåtsluttande ögon som reste på samma buss som oss idag, hon fick uppenbarligen något i ena ögat och vände sig mot sin respartner och drog upp yttre delen av ögon locket för att visa på hennes problem.

Något barnsligt inom mig fick situationen relaterad till den gamla barnramsan ang uppåtvinklade/nedåtvinklade ögon bland olika folkslag som fick sin peak i kommentaren - stackars lilla barn.

- Jag vek mig av skratt där denna tjej satt och drog sig i ögonlocken, såg för jävla kul ut.

Man behövde nog se de för att förstå. Menlöst inlägg men jävligt kul.

Att på de mest underliga sätt relatera till oväntade saker är ju vardag när skallen går på högvarv för en man med mitt iq.

Tenacious D. U make my day. Tänkvärda texter där. Har länge lyssnat på Tenacious D men först nu har det gått upp ett ljus att vissa låtar har oerhört pricksäkra texter.

Folk har skrämt upp oss med att Manilla är en farlig plats så därför stannar vi på rummet ikväll och bara har det lugnt och gött. Eller så är det tröttheten som slår till en som en käftsmäll efter en lång dag på resande fot. :)

Vi har båda blivit bitna av några slags djur på lårena, alternativt värmeutslag av för tighta shorts.

Ser för jävligt ut. Tänkt kritvita lår och 20 illröda prickar.

På grund av platsbrist i redan väldigt små ryggsäckar skåpade Kenny imorse av en gammal trogen vän, hans blå Elvine-jacka som han burit säsonger igenom i Sverige fick se sig lämnad bakom i Boracay. Hoppas den värmer en fattig en frusen natt.

Imorn blir en spännande dag med att finna rätt buss i en kaotisk stad mot en flygplats någonstans som ska tillhandahålla ett flyg mot Malaysia.

Pontus, när ansluter du till vår duo för vidareresa mot stjärnorna?

Kullekull var inte arg för att vi offentligt lämnar ut din uppenbart skröpliga engelska.

Scuba-Jim, vi behöver ett samtal med dig ang HAAAKKI och dina dykvanor.

Anna pratar du bara engelska nu? eller kan man få ett en update om läget på svenska?

I Sverige har man det för jävla bra.

KÅAS