Dags för lite resa igen!
Jumla gött.
Kota Kinabalu har varit ett väldigt mysigt ställe att spendera tid i. God mat och trevliga människor. Dock inte något ställe man stannar på i månader.
Men nu blir det lite riv och äventyr.
Den här gången styr vi oss mot mytomspunna Mount Kinabalu.
Det vankas klättring mot skyarna. 4 Kilometer över havet är toppen på berget, så utsikten, om det är klart, är det nog inget fel på. För att ta oss till vandrarhemmet vi bor på, tog vi en buss från Kota kinabalu tillsammans med 10 andra. I bussen satt det två Manchesterbor som var väldigt trevliga som vi tjötade ett tag med. Killen hade rödare skägg än vad jag har. Tjejen också. De hade vart ute ett tag och skulle antagligen vara ute till juni. Det verkade dock som att de knappt klarade att gå på toaletten utan hjälp av guideboken från Lonely Planet. Men alla gör vi olika val. Ingen klättring för deras del dock. Arvid sa att det berodde på vindmotståndet.
En nätt tur på två dagar är det som gäller för oss. Imorgon stiger vi upp 06.30 och äter och får lunch-paket, sedan kör vi igång med klättringen. Första dagen klättrar vi troligen 4-5 timmar och stannar därefter på ett vandrarhem där uppe. Uppstigning kl 02.00 för att hinna med och se soluppgången när vi står på toppen.
Vi har aldrig tidigare gjort något sådant så det ska bli väldigt spännande!
Arvid har köpt en glesbygdskostym han skall ha på sig på klättringen. Med två underställ av Merinoull. Och handskar. Och mössa. Och näsplåster.
Jag går i kilt.
Nu tar vi det lugnt innan vandringen uppåt. Köpt nötter för att trycka i oss på vägen upp.
Undrar om vi får sova något inatt eller om det kommer in bjärv på rummet.
Puss
No comments:
Post a Comment