Nu har vi sovit sju nätter här i Kuching, och på samma hostel. Vi har trivts jättebra och vi har inte ens sett och gjort allt vi från början funderade på att göra i den här stan.
Detta pga att vi träffat personer på hostellet som varit hur goa som helst, så dagarna och kvällarna har försvunnit till många långa middagssittningar där världspolitik och allt annat mellan himmel och jord diskuterats.
Första personen att göra ett riktigt starkt intryck på oss var en 65-årig gubb/kille från Arizona US.
Han var hur trevlig som helst och vi gick ut och åt med han ett par gånger och kollade dessutom på bio med han och en mindre trevlig tjej som förföljde oss i 2 dagar. hon vägrade fatta vinken att vi absolut inte behövde ha med henne å göra.
Glenn som Amerikanen hette, visade sig ha rest runt i hela sitt liv och han hade de mest underliga historierna att berätta från världens alla hörn.
Hans personliga uttryck gav utrymme för lite fritolkning kring vilket håll han var lagd, när han beskrev precis hur god maten var använde han sig av, precis hela kroppen för att beskriva känslan. Hur go som helst.
Sen de senaste fyra kvällarna har vi varit ute och ätit med ett Nya zeeländskt par, eller inte riktigt, hon från US och han från NZ. De är i våran ålder och är riktigt goa människor, sen att dom precis som skåningarna där hemma väljer att svälja en massa ord så man inte förstår ett skvatt vad dom säger är ju en helt annan sak.
I lördags gjorde vi en kanongrej, vårat BnB var fullagt i sovsalen där vi spenderat de senaste 5 nätterna så vi bestämde oss för att åka ut till en nationalpark som vart placerad på en ö.
Och där spendera en natt eller två så vi skulle ha gott om tid att kolla på näsapor och krokodiler och annat som lever i de fria där.
Så vi tog bussen klockan 14,00 från Kuching, vi hade ju ingen anledning att stressa ut eftersom vi skulle stanna där ett tag.
Bussen tog dryga timmen och när vi anlände till vårat mål står en gubbe snällt och förklarar att det enda hostellet som finns på ön är fullt. Så vi vände efter lite övervägning på klacken och tog den mysiga bussresan hem igen En kanonlördag spenderad på stan i jakt på en frisbee, och det vet dom verkligen inte vad det är här i Malaysia verkar de som. Och sen typ 3 timmar i en buss.
Den här episoden av vår resa skulle man kunna skönja ha ett visst innehåll av misslyckande men vi lät oss inte nedslåss av en sådan bisarr tanke utan gick och köpte några öl och dränkte våra sorger.
Så igår åkte vi till nationalparken. Va ganska trötta. gick den kortaste slingan. gick och åt. gick till stranden. kastade frisbee som vi hade fått av den svenska ägaren på hostellet. brände våra bleka skin igen.
Och för alla er som undrat om vi är bruna så är svaret nej.
Under dessa fyra veckor har vi befunnit oss i solens strålar i syfte att få färg ungefär 2 timmar totalt. Sen att den rackarn kommer åt oss lite när vi är ute och går, men nej vi är inte bruna. 2 olika nyanser av rött är en mer rättvis beskrivning.
Kenny fann efter nästan 2 veckors letande sin bok "A dance with dragons" inbunden och precis asstor. den kommer lätt att ta upp halva hans väska. Ska bli intressant att se hur han löser de när vi skall resa iväg igen.
Tror vi ska åka till Singapore imorgon eller på onsdag. Inget bestämt än direkt.
Tråkigt inlägg med mycket info bara men det är mycket för oss själva också så vi kan komma ihåg allt i efterhand.
Överoutskjut
No comments:
Post a Comment