Mt kinabalu

Tisdag den 8 november 17.50

Idag har vi rest en del igen, med nytt sikte på mount kinabalu.

Upp som två yrvakna höns imorse, till ljudet av Kennys eviga gnällande om att jag skulle - Ge faaan i att snoosa då, böög. började min dag. Bra start.

Vi gick till en lokal resebyrå som arrangerade bergsbestigningen och fick där pynta kalaset i förväg.

Jackor som skulle hålla oss någorlunda varma under den kalla natten på berget är sen tidigare införskaffat och nu saknades bara pannlampa.

En kort marcsh inne på närmsta shooppingmall som det finns ganska gott om i Kota Kinabalu senare var det problemet också löst.

Transporten upp till förläggningen och kinabalu park vid ena foten av berget tog drygt 2 timmar och gick på serpentinvägar och genom storslagen natur, med höga berg och djupa dalar både till höger och till vänster om oss. Som vanligt var det rallykalle som körde och idag hade han nog bokat middagstid med frugan. För det som startade som en lugn normal bussfärd utvecklades snart till en vansinnesfärd i en hastighet på vägar man inte trode var möjligt. helvete vad de gick.

Så nu ligger vi i en sovsal och tar igen oss lite innan vi ska trampa iväg till en restaurang och käka kvällsmat.

Och här uppe verkar dom uppenbarligen veta att dom har monopol på matserveringar så betalt de tar dom :)

Klättringen görs i två steg, först upp till ett hostel på några tusen meters höjd. där spenderar man en natt och sen mitt i natten dundrar man upp för att förhoppningsvis om vädret tillåter kunna skåda soluppgången på toppen.

Ska bli riktigt kul detta, inte utan att man är lite oroliga för sin fysiska status. På den här höjden bultar det lite extra bara av att gå i trapporna.