Nu lämnar vi fattigmanslandet Singapore.
Tillbaka till Malaysia, fast denna gången på fastlandssidan och hufvudstaden Kuala Lumpur.
Tillgängligheten till Wi-fi under vår vistelse i Singapore har varit väldigt begränsad därav våran ganska dåliga uppdatering här.
Vi har som tidigare skrivits om sovit hos en tjej vi träffade i Kuching, hon hade en studentlägenhet inte större än 10 kvadratmeter. Och då tar vi ändå i.
Hon hade fixat en underbar säng i form av 3-4 cm tjock madrass som var typ 80cm bred till mig och Kenny att sova på.
3 nätter näst intill direkt på betonggolvet sätter sina spår :)
Vi kom hit i torsdags kväll, och gjorde inte mycket mer än att käka och installera oss i lägenheten, på fredagen var det upp med tuppen då Ty Miranda som hon hette hade två tentor att avverka under dagen. Så rätt ut i ett virrvarr av tunnelbanor och stressade morgontrötta människor på väg till alla möjliga ställen.
Vi använde fredagen till att våran vana trogen vandra staden runt, klockan 9 lämnade vi campusområdet vi bodde på och kom tillbaka vid 17-tiden så det var en hygglig promenad.
China town, Little India och ett gäng stora shoppingmalls avverkades, och vi fick en rätt bra uppfattning under dagen hur staden såg ut.
En ganska snabb uppfattning av Singapores stadsbild är att dom älskar skrytbyggen.
Det finns byggnader i staden som liknar jag vet inte vad. Det måste vara konst.
En av de flådigaste var nog Marina bay Casino;
Sen var inte teatern nere vid hamnen så dålig heller;
Singapore var ganska trevligt men bortsett från storstadspulsen så var det som överallt annars, maten var samma, fast dyrare. Ölen var samma, fast dyrare. Och människorna var samma, fast alla hade en Iphone eller en Ipad i näven vart dom än gick.
Tror Apple sponsrar Singapore, eller så är det motsvarigheten till de svenskar som bor trångt åt helvete och kör BMW m3 -03, fast här bor de trångt åt helvete och har en Iphone och en Ipad.
Vi har ju valt att resa väldigt lätt och trots att vi har haft uppenbart för tunga väskor har det gått smärtfritt genom alla kontroller. Airasia, och Tiger Airways fungerar riktigt bra. Och det är tokbilligt att flyga här nere.
Sen att Airasia troligtvis är enäggstvilling med ryan är ju en helt annan sak. De älskar att lägga på alla möjliga avgifter för helt otroliga saker. Härromdagen kostade våra biljetter 91 Ringits, och avgiften för att komma in på flygplatsen var 100 Ringits. FUUUUUUU!!!
Kenny har utvecklat sitt intresse för artige.no de senaste veckorna till ett närmast maniskt förhållande.
Sen att pojkstackarn låg och sov middag igår med båda ögonen lite öppna, gör ju att man funderar på att ta han till närmsta hjärnskrynklare omgående.
För första gången på hela resan fruktade vi för våra liv på riktigt i torsdags förmiddag. Vi hade beställt en taxi från vårat hostell i Kuching och skulle till flygplatsen, det visade sig att chauffören var en gammal rocktrummis från ett lokalt trashmetall band. Och stampade otakten till musiken på sin stackars gaspedal hela vägen till flygplatsen. Inte kul, bara skrämmande när det också visade sig att han inte visste vilken pedal kopplingen var och dessutom vägrade växla till ettan så han startade hela tiden på tvåan, om inte trean ibland. Helt galen gubbe.
När han dessutom skulle vad han sa -köra runt en bilkö in i ett bostadsområde trodde vi vår sista stund var kommen och han skulle köra ut oss till en lagerlokal och rövbögsvåldta oss tillsammans med sina kompisar, som Kenny sa hette något i stil med Kemiske-Ali.
Vi har också haft nöjjet att visa upp Kennys passfoto för olika personer på hostellet i Kuching här följer några av kommentarerna;
- You look like u are on acid.
- You look like a child molester (Diana, använd google translator)
- I would never leave my children with you.
- You look like an 80´s pornstar.
Kvinnan på flygplatsen som satt i passkontrollen för en stund sedan frågade Kenny rakt ut
- Why do you have that mustasch? It doesn´t suit you!
