Jag har en såndär Kawasaki hundratjufemma.

Klockan är 20.58 på torsdagen och vi tar igen oss efter en fantastiskt härlig dag.

Alarmet gick av 08.35 imorse. Idag skulle vi nämligen hyra moped!

Vi hyrde varsin moped med tillhörande hjälm och satte av i Georgetowns soliga gryning.

Första stopp var för att stilla vår hunger, morgonmål med andra ord. Detta inmundigades vid ett matstånd på en tvärgata 20cm från trafiken. Kanon.

Vi brände iväg efter lagom förplägnad i tidigare nämnda matstånd mot något strandliknande vi hört historier om. Vi åkte och åkte men kände aldrig att vi var tvungna att svänga av. Man såg inte så mycket av stranden från vägen. Vi kollade lite på kartan och insåg att vi antagligen var nära en känd fruktfarm. Så vi bestämde oss för att ta oss dit.

Vilken underbar väg dit det var!

Serpentinvägar som gick upp och upp. Ibland ned och ned. Väldigt fina vägar med fin utsikt.

När vi var framme vid farmen guidades vi genom den av en fruktansvärt snabbtalande malaj. Det var svårt att hänga med på allt han sa om alla frukter, speciellt som hanses engelska var kryddad på något alldeles unikt sätt. Men det var många häftiga frukter och bär iallafall. När vandringen var klar fick vi äta fruktbuffé och dricka fruktjuice. Om ni undrar vad för slags olika frukter vi åt, kan jag bara säga: jag har inte en janne. Förutom mango,ananas,meloner och någon till.

Efter den strapatsen satte vi oss på mopederna och tog oss ned för sluttningarna igen. Vi irrade planlöst en stund och satte sedan av mot stranden.

Båda herrarna kände att det hade vart guld om en kunde dumpa lite innan stranden, så vi frågade en vakt för ett riktigt flådigt hotell om de hade en toalett till utlåning. Han förklarade på utsökt (eller?) engelska att det hade de minsann. Vi gick upp för en trappa och frågade en man bakom en disk var toaletten fanns. Han visade oss dit, arvid till en handikappstoalett och mig till en vanlig med flera bås. Och allt var frid och fröjd. För en stund.

Plötsligt när undertecknad sitter där i godan ro och tänker på glass så kommer det in en man och börjar skrika. "WHERE IS YOUR FRIEND?", han såg väl antagligen att bara en toa var upptagen. Jag sa te han att min vän är på en annan toa.

"WHERE IS YOUR FRIEND?"

"WHERE IS YOUR FRIEND?"

"He is on the other toilet. You now, the big one. The one with the wheelchair."

Det skall sägas att hela konversationen skedde medan jag satt på toan och han stod utanför.

Jag gjorde mitt och gick ut. Han frågade igen

"Where is your friend?"

"I can show you"

Så jag gick och pekade på dörren där Arvid gick in. Då drog han en lång jävla harrang om att vi inte lyssnade på hans vägbeskrivning till toaletten. Vi skulle inte gå upp för trappan, utan ned. Arvid valde självklart att ta sin beryktade långkörare så jag fick stå där och lyssna på vaktens tjöt ett bra tag. Det här var någon privatlyxhotellshistoria tydligen. Vi bad om ursäkt och tackade för ett gött dump.

Sen blev det lite strand, frisbee och bad.

Efter det irrade vi runt efter mat, åt, irrade runt mest för att, irrade över en lååång bro och irrade hem igen.

Finfin dag. Hoppas ni har det också.

Fridens