Gästbloggare idag. Josef Tourettes Andersson

En blöt färdBussresa från 4K Island. Allt har varit glassklart direkt från start vad som är nästa steg.
Allt från båtresan från DonDet till gränsen. Nej, självklart skojar jag nu.
Båtresan hade vi inte en aning om vart vi skulle vara och vid en slump såg vi hon som vi bokat biljetterna av.
Blev tillsagda att ”sitt där och vänta” så pekade hon på en båt. Till slut gick resan till fastlandet.
Väl där skulle vi åka buss till Pakse. Även där var allt solklart. Skämtåsido. Vi visste inte någonting.
Satt och väntade i stekande sol i ca 1 timme och alla hade svettdränkta kläder. Mys, sen på en liten och
och överlastad buss där vi tuffa Bjärkebor plus Töllsjö-Ginger och två andra biffar satt och myste!
Intimt och gött!Det Arvid hade satt upp som mål var att ta sig till Pakse´s norra busstation så fort som möjligt.
Vi fick en tuctuc som körde den ca 10 km långa färden för 20 k kip/skalle.
Väl där insåg vi att en Svensk bondgård på 50-talet har mer elektronik och modernheter.
Vi fick bokat en ny bussresa till Danan i Vietnamn. Risresan.Gruppen hade vid detta tillfälle pengabrist så två tappra riddare, Arvid och Lucas, begav sig in mot centrum.
Därifrån tuctucen hade kört. Efter 45 minuters promenad hittade dem en ATM, tog ut pengar och tog en tuctuc tillbaka.Väntan på bussen var 4 timmar. Från 15-19. I den härliga solen så satt vi under tak i skuggan och spelade kort.
Fick en ny bekant från Spanien som ska göra en liknande resa som oss fast lite längre.En risig resaNär vi kom på bussen möttes vi av en fantastisk syn!
Först 6-7 rader med säten. Sen inga mer säten föräns dem sista 5! Underbart!
På högra sidan av bussen låg det även en massa rissäckar istället för säten. Skönt.
Efter vi hade suttit och väntat en stund på bussen så var vi tvungen att flytta våra väskor från det tomma golvet.
Det Skulle ju såklart få plats en jävla massa mer säckar med ris. Sagt och gjort så var det 4 laoiska pojkar som
öste in rissäckar på 40-50 kg. Lucas trodde det var 10 kg först. Galet dålig på att bedöma vikt.
När dem hade täckt hela golvet med 2 lager säckar så var det klart. Och samtidigt våra sängar för natten. KUNGLIGT!Så en väldigt risig resa till Danang hade vi att se fram emot. Man kan ju tänka att risskämten låg i luften i
detta grabbgäng och då har man väldigt rätt.Bussen åkte från Pakse´s norra stationen kl19-19.30 och nu är klockan 06.15 på morgonen.
Resan har gått snabbt för mig. La mig ner och läste. Somnar efter 3-4 kapitlen. och ligger och halvslumrar till
första kisspausen som är vid 22-23(!?). Efter det direkt till rissäcken igen för att sova. La mig och låg och sov
för det mesta fram till kl 03-04 då vi stannade till för att vänta på gränsen skulle öppna. Vi stannade utanför
något fik som hade öppet. Enda dem hade var drickbara saker verkade det som. Plus en toalett.Efter att vi fått sova i 2 timmar till så blir vi väckta brutalt av att vi ska ge färjekarlen våra pass och
30 tusen Silverpengar! Efter att vi samtalat och sett att han hade resten av våra kära riskamraters pass i hand
och även vår spanska senorita gav färjekarlen sitt pass. 150 tusen silverpengar(pådanska) och 5 Svenska pass kom fram
samtidigt som vi alla började be en bön att vi kommer få våra pass tillbaka.Klockan är 06.26 och jag stämplar ut från den liveuppdatering. Mer att komma. Live som jag inte uppdaterar direkt såkklart.
Buss med Wifi i Laos är ju som en bonde som spränger sina åkrar med atombomber hemma i Sverige. Inte så troligt.En kool bussEfter att vi kommit på våran risiga buss så hann det gå 5 minuter och så kommer en man och skriker på oss på ett
främmande språk. Antog att det var laospråk men vem vet. En snäll person översatte åt oss ”ut ur bussen, på en annan”.
Alltid lika trevliga.
Så vi skyndade att packa ihop vårat och sno med några portioner ris så nu behöver vi inte köpa mat på några veckor.Vi kom till nästa buss, så ut som en ny rishög men ack så fel jag hade. Det var en riktigt kool buss.
Flashig 22″ plattv, röda skinnsäten, stripstång, fina gardiner, huvudstöd och givetvis en jävla massa kol!
Halva bussen är är packad med kol. Under varje säte ligger det en stor kolsäck.
Denna resa har det varit en del bussar som först och främst ska frakta något annat och sen i andra hand transportera
lättlurade turister. I detta fall 5 Svenska pojkar och en senorita. Verkar som att det är vi som är dem enda
turisterna på¨dessa bussar och resten vietconger.Tvångsbeteende och en charmig stadBusschauffören har ett tvångsbeteende. Varje gång han ser en annan traffikant så måste han trycka som fan på tutan.
Och inte 1 gång. Nejdå. Han ska trycka minst 3-4 melodier innan han kör om. Riktigt uppfriskande med tanke på att
det sker 1 gång i minuten. Älskar att få sova.Körde precis rätt igenom en stad. Tog väl nästan en halvtimme att köra igenom så får väl räknas som en stor stad.
På sitt sätt en charmig stad. Såg en hel del som jag gillade. Ett fint hotell, krogar med fotboll.
Sen även det som man verkar se i varje stad i hela Asien. Smuts och skräp överallt.
Först 5 smutsiga hus med som är oerhört smutsiga, ”trädgården” är full med skräp, papper, plast, träd mm.
Sen efter dem 5 smutsiga husen så kommer 1 oerhört fint som allt är städat på och ser riktigt snyggt ut. Kan ibland vara
en affär eller ett vanligt bostadshus. Såg säkert 10 mopedaffärer som var oerhört fina och välstädade. Absolut i
klass med BilNilsson i utseende.Risfält har det varit extremt mycket sen vi kom in i Vietnamn. Hörde någonting om att dem var en av världens största
risproducenter.(!?) Men nu har våran resa sträckt sig över 1 dygn. vi började på DonDet kl 11, nu är klockan 13.30 dagen
efter och vi tror att vi har max 2 timmar kvar om resan går väl.Blir ju läst en hel del, det är väl det enda positiva med resorna, att man kan läsa massor. Tror att vi alla 5 har läst
under denna resan. Det är ju det och äta som man kan göra i princip. Och eftersom vi inte stannat vid en ATM så har är
plånboken tom.Men när vi kommer fram ska vi leta upp en ATM illa kvickt och sen äta en grym måltid. Iaf försöka!Framme i Vietnamn. Först kom vi staden Danang. Vi åt på KFC och efter det var man ju mätt så vi åt även på en hamburgarresturang som påminde om donken men såklart sämre.Efter det tog vi en till Hoi an där vi har checkat in på ett hotell där vi alla 5 fick bo i samma rum.
Ett fint rum med 2 dubbelsängar och en vanlig säng. Helt perfekt. Wifi på rummet.3 fläktar, en till varje säng. en hyfsat stor balkong. Aircondition. Tv med massa fotboll. Och framförallt 5 goa gubbar!

Josefs blogg med tillhörande bilder hittar ni här http://owafa.wordpress.com/