Like a boss

Detta skrivs 28 oktober klockan 19.15 lokal tid. 12.15 Svensk tid. Boracay island Filippinerna

Nu sitter vi på våran balkong och sippar på vatten!!!

En kanondag som började med att vi gick upp 13.30 svettiga som tusan efter att ACn valt att lägga av under natten. Aningen tunga i huvudet efter en lång natt som slutade med att båda somnade precis innan huvudet landade på kudden.

Hela resan hittills har varit en enda lång transportsträcka med många oväntade händelser.

Som de planerade guldgossar vi är stog vi på flygplatsen i Manila och hade inte den blekaste om vart vi skulle ta vägen eller vem vi skulle fråga, klockan var 23.10 lokal tid och inte 6.10 som vi trodde den skulle vara när vi anlände.

Under flygresan ner hade Kenny Voyeuristen Augustsson glanat in ett par som pratade svenska, dom va vi inte sena att hugga direkt efter avstigning från planet.

Efter ca 1,5 minuts konverstation och en enorm uppvisning i social kompetens var det klappat och klart, vi hookade upp med Lasse och hans Filippinska fru Maribell delade taxi till deras hotell.

Det visade sig att Lasse och Maribell åker 5-6 månader varje år till Filippinerna och har det hur gött som helst på en liten paradisö som hette Boracay.

Vid 1 tiden på natten för ankomst hade vi checkat in på hotellet och var på väg ut för en matbit och en öl med Lasse och Maribell.

Med dessa två guider kunde de inte gå fel, vi gick till en bar och fick oss en show vi sent kommer glömma i äldre män med unga filippinskor runt sig, billig öl och ett sjuhelvetes kaos med skrikande utlänningskåta tjejer som inget hellre ville än att man skulle ta med dom därifrån.

Under natten bestämdes det att vi morgonen som följde skulle haka på Lasse och boka flygbiljetter ut till Boracay.

Efter Flyg 45 minuter med ett pytteplan som tog 50 pers cirka sen en bussresa medelst minibuss och schumachers brorsa till förare, en båtresa där rutinerade människor inte betalade någonting men dom två gröna fetbleka svenska pojkarna blev mjölkade både här och där. Båten, ett gäng bamburör och några plankor, var ingenting mot den mopedtaxi vi tog sen tvärs över ön.

Moppeföraren inte kraftigare än just nämnda bamburör körde utav bara helvete.

Framme.

Och som dom underbara personer Lasse och Maribell är fixade dom ett rum till oss på deras stammisställe. vi har inte en aning än vad de kostar här men det är underbart att vara framme och ha någonstans att utgå från för resten av resan.

Det är en jäkla massa koreaner japaner och chineser här, inte många från våra breddgrader alls.

Och således fnissades de högljutt idag när jag och Kenny vandrade stranden fram och tillbaka.

Folk fnissade och pekade och tog kort i smyg på de två giganterna.

En sjujävla tur har vi haft som träffat dessa två guider, vi har sluppit en massa extraavgifter överallt när vi åkt med någon ur lokalbefolkningen. Och det älskar ju pengakåta Kenny.

Vi frågade Lasse vilka ölsorter man ska dricka på ön, tydligen "Red Horse" skulle man hålla sig till.

- Den sparkar bra, sa Lasse. Något vi upplevde under gårdagskvällen och som idag lett till att det känns som det är ett konstant travlopp på gång i skallen.

En 50cl öl kostar i butik typ 8 kronor och på krogen 12-15. Å vem va glaaa--aast kullekull?

Boracay island - y u no have free wi-fi överallt?

Provat mina speedos idag och tydligen sitter dom som en handske enligt den enmans jury som bevittnade spektaklet

ACn vaknar till liv en gång var tionde minut, gör ett par dödsryck, låter som något hämtat direkt ur Mordor för att sen återgå till sin djupsömn.

kändisspotting so far;

Mika schumachers bror körde buss

Morgan Freeman körde taxi

Napoleon Dynamite satt i egen hög person och häckade i en bar.

mister miyagi. han är överallt

kim jong il också överallt.

Freddys drömpojkvänner överallt på stranden i speedos. rippade kroppar och poser likt inget annat.

Like a Baoows.

Bhaoush

Buss

Dagens modespaning på stranden är annars en kropp helt utan hållning. Går som en kraftig röd tråd genom de flesta turister från Kina.

Le Fu

Schlutt.

Notering för mamma; Vi har hoppat bungyjump med taskigt gummiband. Ätit medium stekt kyckling. druckit det lokala vattnet. plockat med ett gäng horor hem. delat sprutor med en homosexuell mörkhyad uteliggare. kelat med hundarna på gatan som saknar vissa ben.

druckit den lokalt producerade spriten. Rökt på. sålt oss själva. knarkat. men vi sköter oss.

Puss mamma. Älskar dig.

Lördag klockan 17.00

Like a boss vaknade jag imorse av pluppljudet från Kennys morgontömning. Fantastiskt.

Idag har kenny köpt shorts till oss båda. Kan vara de fulaste jag någonsin har sett. Fantastiskt.

Harry Lutz gick på stranden med en kanonsnygg tjej bredvid. Oväntat att se han här.

Beställde Large-pizza på jänkar hak. Fick en brödbit med annanas och ost på som troligtvis hade trillat av från en amerikansk large-pizza.

Lasse lär oss om livet, han e kung.

Kenny tror att han kan jiu jitsu, efter att i två dagar blivit fotograferad av hongkongkickers och andra personer som kan en massa tuffa stridstekniker.

Men dom gör de gärna i smyg. fotograferar.

Dagens modespaning på stranden är; spexxa så in i helvetet i vattenkanten. Framför valfri vän med kamera. Alla koreaner kineser och japaner gör detta. Hela tiden. Överallt.

På den lokala flygplatsen härromdagen, i incheckningen, Ansåg Kenny sig vara boss nog att undersöka exakt hur mycket det där mindre klädsamma hullet han lagt på sig påverkat hans totala kroppsvikt. Han stämpade upp på bagagevågen och den stackars filippinskan i kassan trodde nog att den vita isgiganten kommit för att avsluta hennes jordeliv. hon såg helt livrädd ut, tills kennys våg slutade på 84Kg. Då brast hon ut i garv åt fettot som tornade upp sig 4 huvuden över henne.

Smal och smärt som jag är vägde jag in under lätt fjädervikt således 81Kg.

Våran hyresvärd heter Bong.

Och hans fru är tyska. raka led här.

Fortfarande galopprace i huvudet vid uppvaknande.

- Måste bero på värmen.

Söndag 30 oktober klockan 09:10

Aircondition på rummet är laxolyx, memorienotetomyself.

Aircondition på rummet ÄR LAXOLYX, något vi bittert fick erfara under den hetaste natten hittills, då våran mordor-AC nu har bestämt sig för att dö totalt och verkar ha tappat livsgnistan helt.

Svettigt är bara förnamnet. Kenny har sovit sittande i en stol på balkongen sen klockan 7 och ser inte ut att kvickna till liv på länge.

jag gick upp ur min nya vattensäng och skulle ta en dusch, vilken är den totala kontrasten mot natten som gått då det bara finns kallvatten i kranen. Fruktansvärt kallt när man står där, jag håller andan när jag duschar av överkroppen.

Men för jävla gött när man är färdig.

Precis nu i skrivande stund bestämde sig himlen för att öppna sig. Detta är tredje gången de regnar under tiden i Boracay. Och vilka störtskurar sen. :D helt otroligt va de vräker ned under en 20 minutersperiod för att sedan spricka upp och bli kanonväder igen.

Vädret överlag har varit kanon här nere, 25-30 grader varmt och sol nästan hela tiden, men eftersom vi de andra dagarna valt att sova väldigt länge har vi inte varit ute under de hetaste timmarna.

Något som troligtvis har sparat våra bleka skinn onödiga brännskador så här i början.

Strömavbrott har det varit 3 gånger nu, en gång när vi satt på våran balkong och avnjöt en kall öl med Maribell, och det är svårt att beskriva hur kolsvart det blir här mitt i natten när inget lyse finns.

Tydligen hör dock avbrotten till vardagen och det dröjde inte länge innan en generator gick igång och det fanns några få lampor som gick igång på strödda platser runt våran byggnad.

15.40

Nu jäklar har vi promenerat Boracay island. ön är ungefär 7km lång och 1km bred som smalast och 3 som bredast. typ. Vi promenerade tre timmar och fick se helt otroligt omväxlande miljö.

De ekonomiska förhållandena på ön är extremt varierande. På vissa ställen sover stora familjer på stranden i en liten sjaskig kojja,sen bara 1km bort ligger ett mindre palats med pool och fina bilar.

Det är inte utan att man mår ganska dåligt när man passerar områdena där lokalbefolkningen bor.

För att bränna av en gammal klyscha så har vi det jävligt bra hemma.

Kenny som ut som japanska flaggan. bara att den röda pricken i mitten sitter i toppen på hans stackars kropp. Med ett pigment influerat av det skottskt högländska har han det inte lätt efter en dag i solen med linne på sig. Ser för jävligt ut.

Igårkväll kallade vi felaktigt ett grabbgäng med Britter för Australiensare. Skulle vi aldrig ha gjort. Dom kontrade med att vi såg tyska ut. jag mådde dåligt, kenny sken som en sol. - Like Günther and the sunshinegirls?

Har fortfarande inte fått klarhet i om han refererade till mig som sunshinegirl.

Alla gillar vi olika. men Koreanerna gillar fortfarande de två isgiganterna när dom marscherar stranden fram. galna.

Vi är besvikna på matutbudet här än så länge iaf, sen tappar man lusten att gå in på många restauranger där dom utanför lägger upp fisk, kött, krabbor, och allt annat dom tänkt att anrätta för aftonen.

Helt annat än vad man är van vid, säkert inte fel men matlusten försvinner direkt.

Nu har vi också pratat för första gången ordentligt med hyresvärdarna. Bong och Katerina.

Verkar inte vara så blodigt med när man ska betala eller vad, inte heller när man ska lämna eller någonting. E kanon faktiskt. Sen att Bong fixade ACn för en timme sen gjorde nog fan Kennys hela resa. inte nog med att han har problem med brännskador i solen, han kokar lätt i sin vitröda skrud.

Jag och Maribell