U mad?

Like a boss fortsatter kenny myta historier.

Nasta gang vi kommer at internet med vara egna datorer kommer bilder pa kennys solbranna.

Se till att ha svalt frukosten ordentligt.

Jao ming spottades igar for ovrigt.

det var halloween har igar, javlar va dom alskar att pynta ut sig. Alla var som galna. jag och kenny gick och la oss tidigt efter kvallsyogan i solnedgangen.

Sen bommade kenny en fet. somnade som en stock.

En paose noetter, tack!

Igar fordrev arvid tiden med den legendariska aktiviteten, Dropkicka-feta-ryssar-som-forr-i-tiden-var-KGB-agenter. Han slutade pa den smickrande slutpoangen 36. Ett nytt pers!

Jag ater mango till frukost och dricker sol till middag.

Arvid har mer varierad kost.
Marlboro,lm,prince,prince light,john silver,level,camel,maryland och blend.

Fridens liljor

Här

http://maps.google.com/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=Boracay+Island&aq=0&sll=11.065212,121.706543&sspn=4.79125,6.795044&vpsrc=0&ie=UTF8&hq=&hnear=Boracay&t=m&z=14&iwloc=A

Tack bror.

Kennys rökvanor

Kenny har precis som jag uppenbarligen börjat röka som en borstbindare här nere.
Tydligen.

Skönt att hans blogginlägg fyller i mina minnesluckor om mina förehavanden de senaste dagarna.
Kom först inte ihåg att jag rökte så jävla mycket i bussen ner o så.

Fin kille Kenny.

Igår sa en Filippinsk man att "Kenny" betyder "full av skit".

Mytare

Vi ser ut som vanligt

Jag har det inte lätt

Jag reser med jabba the hut.

Seriöst, räkna hakorna.

Like a boss

Detta skrivs 28 oktober klockan 19.15 lokal tid. 12.15 Svensk tid. Boracay island Filippinerna

Nu sitter vi på våran balkong och sippar på vatten!!!

En kanondag som började med att vi gick upp 13.30 svettiga som tusan efter att ACn valt att lägga av under natten. Aningen tunga i huvudet efter en lång natt som slutade med att båda somnade precis innan huvudet landade på kudden.

Hela resan hittills har varit en enda lång transportsträcka med många oväntade händelser.

Som de planerade guldgossar vi är stog vi på flygplatsen i Manila och hade inte den blekaste om vart vi skulle ta vägen eller vem vi skulle fråga, klockan var 23.10 lokal tid och inte 6.10 som vi trodde den skulle vara när vi anlände.

Under flygresan ner hade Kenny Voyeuristen Augustsson glanat in ett par som pratade svenska, dom va vi inte sena att hugga direkt efter avstigning från planet.

Efter ca 1,5 minuts konverstation och en enorm uppvisning i social kompetens var det klappat och klart, vi hookade upp med Lasse och hans Filippinska fru Maribell delade taxi till deras hotell.

Det visade sig att Lasse och Maribell åker 5-6 månader varje år till Filippinerna och har det hur gött som helst på en liten paradisö som hette Boracay.

Vid 1 tiden på natten för ankomst hade vi checkat in på hotellet och var på väg ut för en matbit och en öl med Lasse och Maribell.

Med dessa två guider kunde de inte gå fel, vi gick till en bar och fick oss en show vi sent kommer glömma i äldre män med unga filippinskor runt sig, billig öl och ett sjuhelvetes kaos med skrikande utlänningskåta tjejer som inget hellre ville än att man skulle ta med dom därifrån.

Under natten bestämdes det att vi morgonen som följde skulle haka på Lasse och boka flygbiljetter ut till Boracay.

Efter Flyg 45 minuter med ett pytteplan som tog 50 pers cirka sen en bussresa medelst minibuss och schumachers brorsa till förare, en båtresa där rutinerade människor inte betalade någonting men dom två gröna fetbleka svenska pojkarna blev mjölkade både här och där. Båten, ett gäng bamburör och några plankor, var ingenting mot den mopedtaxi vi tog sen tvärs över ön.

Moppeföraren inte kraftigare än just nämnda bamburör körde utav bara helvete.

Framme.

Och som dom underbara personer Lasse och Maribell är fixade dom ett rum till oss på deras stammisställe. vi har inte en aning än vad de kostar här men det är underbart att vara framme och ha någonstans att utgå från för resten av resan.

Det är en jäkla massa koreaner japaner och chineser här, inte många från våra breddgrader alls.

Och således fnissades de högljutt idag när jag och Kenny vandrade stranden fram och tillbaka.

Folk fnissade och pekade och tog kort i smyg på de två giganterna.

En sjujävla tur har vi haft som träffat dessa två guider, vi har sluppit en massa extraavgifter överallt när vi åkt med någon ur lokalbefolkningen. Och det älskar ju pengakåta Kenny.

Vi frågade Lasse vilka ölsorter man ska dricka på ön, tydligen "Red Horse" skulle man hålla sig till.

- Den sparkar bra, sa Lasse. Något vi upplevde under gårdagskvällen och som idag lett till att det känns som det är ett konstant travlopp på gång i skallen.

En 50cl öl kostar i butik typ 8 kronor och på krogen 12-15. Å vem va glaaa--aast kullekull?

Boracay island - y u no have free wi-fi överallt?

Provat mina speedos idag och tydligen sitter dom som en handske enligt den enmans jury som bevittnade spektaklet

ACn vaknar till liv en gång var tionde minut, gör ett par dödsryck, låter som något hämtat direkt ur Mordor för att sen återgå till sin djupsömn.

kändisspotting so far;

Mika schumachers bror körde buss

Morgan Freeman körde taxi

Napoleon Dynamite satt i egen hög person och häckade i en bar.

mister miyagi. han är överallt

kim jong il också överallt.

Freddys drömpojkvänner överallt på stranden i speedos. rippade kroppar och poser likt inget annat.

Like a Baoows.

Bhaoush

Buss

Dagens modespaning på stranden är annars en kropp helt utan hållning. Går som en kraftig röd tråd genom de flesta turister från Kina.

Le Fu

Schlutt.

Notering för mamma; Vi har hoppat bungyjump med taskigt gummiband. Ätit medium stekt kyckling. druckit det lokala vattnet. plockat med ett gäng horor hem. delat sprutor med en homosexuell mörkhyad uteliggare. kelat med hundarna på gatan som saknar vissa ben.

druckit den lokalt producerade spriten. Rökt på. sålt oss själva. knarkat. men vi sköter oss.

Puss mamma. Älskar dig.

Lördag klockan 17.00

Like a boss vaknade jag imorse av pluppljudet från Kennys morgontömning. Fantastiskt.

Idag har kenny köpt shorts till oss båda. Kan vara de fulaste jag någonsin har sett. Fantastiskt.

Harry Lutz gick på stranden med en kanonsnygg tjej bredvid. Oväntat att se han här.

Beställde Large-pizza på jänkar hak. Fick en brödbit med annanas och ost på som troligtvis hade trillat av från en amerikansk large-pizza.

Lasse lär oss om livet, han e kung.

Kenny tror att han kan jiu jitsu, efter att i två dagar blivit fotograferad av hongkongkickers och andra personer som kan en massa tuffa stridstekniker.

Men dom gör de gärna i smyg. fotograferar.

Dagens modespaning på stranden är; spexxa så in i helvetet i vattenkanten. Framför valfri vän med kamera. Alla koreaner kineser och japaner gör detta. Hela tiden. Överallt.

På den lokala flygplatsen härromdagen, i incheckningen, Ansåg Kenny sig vara boss nog att undersöka exakt hur mycket det där mindre klädsamma hullet han lagt på sig påverkat hans totala kroppsvikt. Han stämpade upp på bagagevågen och den stackars filippinskan i kassan trodde nog att den vita isgiganten kommit för att avsluta hennes jordeliv. hon såg helt livrädd ut, tills kennys våg slutade på 84Kg. Då brast hon ut i garv åt fettot som tornade upp sig 4 huvuden över henne.

Smal och smärt som jag är vägde jag in under lätt fjädervikt således 81Kg.

Våran hyresvärd heter Bong.

Och hans fru är tyska. raka led här.

Fortfarande galopprace i huvudet vid uppvaknande.

- Måste bero på värmen.

Söndag 30 oktober klockan 09:10

Aircondition på rummet är laxolyx, memorienotetomyself.

Aircondition på rummet ÄR LAXOLYX, något vi bittert fick erfara under den hetaste natten hittills, då våran mordor-AC nu har bestämt sig för att dö totalt och verkar ha tappat livsgnistan helt.

Svettigt är bara förnamnet. Kenny har sovit sittande i en stol på balkongen sen klockan 7 och ser inte ut att kvickna till liv på länge.

jag gick upp ur min nya vattensäng och skulle ta en dusch, vilken är den totala kontrasten mot natten som gått då det bara finns kallvatten i kranen. Fruktansvärt kallt när man står där, jag håller andan när jag duschar av överkroppen.

Men för jävla gött när man är färdig.

Precis nu i skrivande stund bestämde sig himlen för att öppna sig. Detta är tredje gången de regnar under tiden i Boracay. Och vilka störtskurar sen. :D helt otroligt va de vräker ned under en 20 minutersperiod för att sedan spricka upp och bli kanonväder igen.

Vädret överlag har varit kanon här nere, 25-30 grader varmt och sol nästan hela tiden, men eftersom vi de andra dagarna valt att sova väldigt länge har vi inte varit ute under de hetaste timmarna.

Något som troligtvis har sparat våra bleka skinn onödiga brännskador så här i början.

Strömavbrott har det varit 3 gånger nu, en gång när vi satt på våran balkong och avnjöt en kall öl med Maribell, och det är svårt att beskriva hur kolsvart det blir här mitt i natten när inget lyse finns.

Tydligen hör dock avbrotten till vardagen och det dröjde inte länge innan en generator gick igång och det fanns några få lampor som gick igång på strödda platser runt våran byggnad.

15.40

Nu jäklar har vi promenerat Boracay island. ön är ungefär 7km lång och 1km bred som smalast och 3 som bredast. typ. Vi promenerade tre timmar och fick se helt otroligt omväxlande miljö.

De ekonomiska förhållandena på ön är extremt varierande. På vissa ställen sover stora familjer på stranden i en liten sjaskig kojja,sen bara 1km bort ligger ett mindre palats med pool och fina bilar.

Det är inte utan att man mår ganska dåligt när man passerar områdena där lokalbefolkningen bor.

För att bränna av en gammal klyscha så har vi det jävligt bra hemma.

Kenny som ut som japanska flaggan. bara att den röda pricken i mitten sitter i toppen på hans stackars kropp. Med ett pigment influerat av det skottskt högländska har han det inte lätt efter en dag i solen med linne på sig. Ser för jävligt ut.

Igårkväll kallade vi felaktigt ett grabbgäng med Britter för Australiensare. Skulle vi aldrig ha gjort. Dom kontrade med att vi såg tyska ut. jag mådde dåligt, kenny sken som en sol. - Like Günther and the sunshinegirls?

Har fortfarande inte fått klarhet i om han refererade till mig som sunshinegirl.

Alla gillar vi olika. men Koreanerna gillar fortfarande de två isgiganterna när dom marscherar stranden fram. galna.

Vi är besvikna på matutbudet här än så länge iaf, sen tappar man lusten att gå in på många restauranger där dom utanför lägger upp fisk, kött, krabbor, och allt annat dom tänkt att anrätta för aftonen.

Helt annat än vad man är van vid, säkert inte fel men matlusten försvinner direkt.

Nu har vi också pratat för första gången ordentligt med hyresvärdarna. Bong och Katerina.

Verkar inte vara så blodigt med när man ska betala eller vad, inte heller när man ska lämna eller någonting. E kanon faktiskt. Sen att Bong fixade ACn för en timme sen gjorde nog fan Kennys hela resa. inte nog med att han har problem med brännskador i solen, han kokar lätt i sin vitröda skrud.

Jag och Maribell

Mycket mycket info

Hej

Vi började vår resa till Manila med att räkna fel på ankomsttid. Vår tanke var att vi kom fram på morgonen och hade gott om tid för att leta boende. Sanningen var dock att vi landade 23.10 lokal tid. En missräkning. Ingenting som två bossar inte löser dock.

Jag har varit flitig med rengöringen av mina öron och det var nog tur.

För när vi stod på Abu Dhabis flygplats och väntade på att få gå på planet, hörde jag en man prata svenska. Arvid gick i sin egna värld som vanligt och blåste såpbubblor. Tanken slog mig att det kan vara bra att ha någon att fråga om det är något. Speciellt bra var det att han flög med sin Filippinska fru. När vi hade landat i Manila informerade jag min resekamrat om läget och vi högg, efter lite överläggning, tag i paret och pratade lite med dem. Det visade sig att mannen varit på Filippinerna i tolv år på rak. Lars och Maribel.

Vi fick inhemska priser på taxi som vi inte hade haft en chans i helsicke att få om vi inte hade träffat dem. De sa att vi kunde hänga på dem bo på samma hotell som dem. Vi bodde en natt på Rothmans hotell. Ingen lax och lyx, men det är inte heller det vi söker.

Allting är annorlunda. Helt fantastiskt snygga lösningar på vissa problem. Ledningar kors och tvärs i stora tvinnade buntar. Hundar och katter. Gamla gubbar med unga flickor. Gamla gubbar med för unga flickor. Crabs. Estländare med hästsvans.

Dagen efter vi landade skulle de vidare till Boracay Island och undrade om vi ville hänga på. Vi var inte sena att haka.

Vi checkade ut från hotellet och beställde inrikesflyg från Manila till Kalibo. Till flygplatsen fick vi den stora äran att bli körda av Morgan Freeman som drog några lines från hans filmer. När vi kom fram väntade ett plan med 14rader med stolar.

När vi landade var det mörkt. Det mörknar tidigt här, runt klockan 6. Efter flyget blev det en bussresa som var väldigt lång och intressant. Små bambuhyddor som tjänade som hem och mycket, mycket folk längs vägen. Hur långt vi åkte det vet jag inte, men det tog nog närmare två timmar. Arvid han snusa upp en hel dosa. Dricka två termosar kaffe. Röka två paket cigaretter som Dylan. Han är tydligen beroende. Och jävligt tuff.

När bussresan var över och Arvid köpt nya paket cigaretter, skulle vi åka båt. Hade vi haft samma älgakliv och bara stövlat på som jägaren Lasse gjorde, eller haft samma nationalitet som Maribel, hade vår båtresa varit billigare. Men vi klagar inte. Det var inte direkt dyrt ändå. Båten var av samma slag som Stena-färjorna hemmavid. Stora och pråliga, till och med flååådiga. Vad än Arvid skriver om båtarna är det skarvat, kryddat och rena fantasier. Efter färjan som tog 25minuter ungefär så såg vi varför det inte lät någonting när vi for fram på vattnet; 40-50 Filippinare med rep runt midjan såg till att båten tog sig framåt. Arvid skarvar.

Sidovagnsmotorcykel är något vi rekommenderar starkt. Speciellt med en boss som inte tvekar att maxa den stackars 50kubikarn. En helt underbar upplevelse att susa fram på ko-stigar i sluttningar och över gupp, med en liten järnstång att hålla sig i. Arvid skarvar.

Det vi kom fram till sedan var ett myller av asiater som firade att det snart var halloween. I varje gatuhörn och gränd står det folk som alla kan Kung-Fu. Arvid berättade att han ska lära dem om den fina svenska konsten att ”veva”. Vi följde Lasse och Maribel till stället de skulle bo och det fanns rum över till oss. Så vi har ett rum 50 meter från stranden. Helt underbart. Vi har aldrig sett en så fin strand. Verkligen grym. Arvid skarvar.

Ett utav de konstigaste fenomenen här är att asiaterna tycker det bästa som finns är två vita Ice Giants. De tvekar inte att ta kort på oss. Vi är nog snart med på 100 kort som vi har märkt, och då ser vi ändå inte alla som tar på oss i smyg. Svårt att bli van vid, men ganska roligt fenomen. Att vara vit är det finaste man kan vara enligt dem. Arvid skarvar.

Vi pratade med fyra skandinaver igår, två svenskor och två norskor. Efter över en timmes konversation trodde Arvid de var baltiska prostituerade, och sa snällt men bestämt, Nej tack.

En korean kom fram till oss och frågade häromdagen på stranden och frågade om Arvid var Peter Stormare. Koreanen vet nog inte vidden av hans agerande. Maken till hög nosföring och stor tuppkam har de inte sett på Boracay sen Tomas Brolin gjorde ett gästspel strax efter VM94.

Idag/söndag har vi gått i cirka tre timmar. Vi gick till andra sidan ön för att kolla på lite Kite-surfing och vindsurfing. Lasse introducerade oss för en tysk kille som har sysslat med Kite-surf här sedan 1997. Gôr go kille som sa att vi kunde komma förbi och kika på hans ställe med Kite-lektioner. Ze german såg vi inte idag, men vi kikade runt lite och gick bland barn som sov på stranden och i små bambuhyddor. Sen bestämde vi oss för att vi skulle gå runt större delar av den 7x1 km stora ön. Det började med en härlig stigning i den 35gradiga värmen. Tur vi inte svettas lätt. De trodde att det hade kommit en monsun på berget när de såg all svett rinna. Jag tror det roligaste en korean vet, bredvid sjuka game shows på tvn, är att åka beachbuggy eller tricykel medan man hälsar på två vita skandinaver. De blev glada som spelemän. Under vandringen slogs man av att det var sådana oerhörda skillnader och ingen som helst kontinuerlitet. Bredvid ett sopberg och bambuskjul fanns en gocartbana med hur många bilar som helst. Helt plötsligt kommer ett koreanskt palats med tre vita elefanter runtsimmandes i en pool. Arvid rökte tre cigg och sjöng ”all along the watchtower”.

Många trevliga människor har vi mött på kvällarna när vi är ute och hänger. Bl.a. en ung kille som heter Kevin. Han har en egen bar som hans far har fixat åt honom. Han är hälften schweizare och hälften filippino. Hos honom börjar ofta våra kvällar med någon öl och tjöt. Arvid röker runt tre paket där. De säger att han röker ”like a borstbindare”.

Förlåt för att det blev så mycket på en gång, men vi har inte haft tillgång till internet och det har vart mycket att skriva om.

Fridens liljor,

Kennypelle

Epic Gold

Passkontrollanten tyckte att vi med fördel under resten av resan kunde ha på oss heltäckande burka.

Dom må ha stora skägg här nere men damerna simmar i sin egen fukt kring kennys mustasch. Lekennygustaforeveraloneguy

Tjockt med guld

Då va vi igång på resan, första ordentliga stoppet är här i Abu Dhabi där vi lokal tid07:45 fått oss en gastronomisk uppenbarelse i form av en tripple whooper på det klassiska Förenade Arabemirathaket Burger king.
Nu proppmätta och resan från Bryssel med Etihad airways gick som en dröm.
Förutom fula flygvärdinnor var också den tillhörande filten som värmde en frusen gott under nattens timmar en stor behållning. DOM VERKAR JU HATA AC!!!! TJJJEENNNAA

Kenny satt väl med linne och shorts och skrek på lexikonöversatt arabiska om att dom skulle sänka värmen, lika hetsig var jag med mina tafatta försök att få dom till insikt att när ölen fryser till is i glaset framför en är det för kallt i kabinen. Inget gehör.

På flygplatsen här har dom inga små elbilar som kör runt med bagaget. det första som möter ögat när man stiger av är ca 400 väldresserade kameler som drar runt på folks medhavda väskor stora nog att inrymma ett mindre kärnkraftverk.

Araber verkar också hata lyx och lax.

TEST!

Hej mamma. vi är i abu dhabi och köper kameler.

Älskar er