Christer Brink ger här sin syn på saker såhär långt.
Han är som alla vet en solstråle utan dess like.
26 januari. Livet suger stenhårt.
Christer öppnar bönemötet.
Jahopp jag har då blivigt ombedd att skriva ett litet stycke så skyll er själva.
Thailand. Thailand det förlovade landet. Dess vita stränder och blåa hav. Landet där du lever som en kung på en städares lön.
Där alla är glada, trevliga, tillmötesgående och ser till just dina behov. Ölen flödar lättare än vatten och kostar lika så.
Alla vill ha dig och älskar just dig för den du är. Där en lönnfet och blek hederlig arbetar själ försvinner i ett hav av ännu blekare
och vitare tyskar med små små barn under armarna. Du kan ligga under en palm i din ensamhet med en kall öl i handen lyssnandes på havets rytmiskt sövande melodi.
Vardagens problem existerar inte. Den vite mannens vardag är ett liv i lyx och överflöd.
Om det är en historia om detta du vill läsa kan jag spara flera viktiga sekunder av ditt liv med att från mungipan viska.
SLUTA LÄSA!
-Gör något vettigare av ditt liv.
Kanske titta på när färg torkar? Eller rensa den där rabatten du borde gjort förra veckan.
För detta stycke text kan nog närmare beskrivas som... som..... tjaa tänk dig den tråkigaste färgen du kan tänka dig i mitt fall just nu skulle jag säga
färgen av dött gräs eller väg damm. Nej som dött gräs täkt i vägdamm! om du kan visualisera dig den färgen. Försök riktigt noga nu.
Också tar du den färgen och drar ut den till till en platt och helt ointressant platt oändlighet. Som en ful gammal vaxduk på ett gör stort matbord
i ett väldigt otilltalande kök från 70-talet på detta bord är du en skrumpen ärta. Kvarglömd från gårdagens middag. Ensam övergiven och på ett helt otroligt tråkigt ställe.
Om det vid detta laget finns mot all förmodan någon hjärndöd amöba i livets osian som fortfarande kan dra sig till minnes det första stycket i denna text.
Och dessutom kanske delar den bilden av Thailand med mig så vill jag bara säga att jag inte ens har sett detta underbara hav.
Inte heller något liknande en sandstrand eller sett en skymt av detta folk vilka tydligen skulle älska oss västerlänningar över sina egna mödrar
Från en liten håla i det blöta, mörka och kalla norden fylldes mitt huvud av allt detta skitsnack. Och dum dryg som jag är svalde jag allt med hull och hår.
Allt startade bra med ett kaotiskt första dygn där bra och ha saker som en väska och att leta fram passet blev huvud uppgift eftersom båda saknades.
passet hittat bara att åka och köpa en väska. Jajjemen 3000 spänn tack och hej! De återstående 6h innan planet lyfter blir fyllda med städning av lägenheten
efter två ensamma killars hårda liv och packandet av nämnd väska. Nu kanske ni tror att det var det värsta men att några timmars sömn skulle hjälpa mot
resefebern. Men hej va ni bedrar er. Den livsfarliga optimist bacillen smög sig in och fördärvade livet direkt. Ingen sömn att tala om där altså.
Kl0400 beslutar sig ett träd för att lägga sig tvärs över vägen för våran förare som för övrigt också skulle tillhanda ha oss med flygbiljetterna.
Bra början har jag hört. Men flinka som vi är sliter vi upp lucas familjs hela hushåll på ett väldigt delicat sett med gråtmilda stämmor. Det gick väll sådär.
Eftersom ingen gillar att bli väckt mitt i natten av två idioter va det bara att snöra på sig de stålklädda kängorna och storma in vrålande tyska kommando verb
för att få någon fart på det hela några allmänna hot utdelas och rätt vad det är blir alla mycket mer samarbetsvilliga Alltså nya biljetter fixade och ett stycke
volvoarbetare kidnappad som provisorisk chaufför Vi skulle ju ändå lämna landet. Efter den galanta insatsen hinner vi faktiskt med flyget om och lite stressigt.
Sen kära läsare följer ungefär en 20 timmars väntan varav 9 på kanske världens tråkigaste flygplats i berlin och resterande någonstans i luften bland fjolliga tyska
flygvärdinnor vars engelska kan liknas vid en härlig gräsklippare vilken precis får soppatorsk. Men så utan att fått en blund sedan föregåendedags morgon närmar vi oss
Bangkok och det förlovadelandet Thailand. Mina tankar vid det laget var precis spräng fyllda av lögner och förtal någon matat mig med.
För bangkok mina damer eller herrar det kvittar faktiskt. Är en jävla skitstad det finns nog bara en sak bra med denna stad och det är att den inte ligger nära Alingsås.
Men man ska ju inte dömma innan man gett det en ärligt chans har man ju hört men det skiter jag fullständigt och högaktnings fullt i. Mest fullständigt.
Efter en massa stök och förvillning samt helt sanslös vilsenhet hittar vi mot alla odds i hela världen Kenny och Arvid. (Jag måste be om ursäkt till sistnämndes föräldrar
för det var en stund där då deras liv svävade i fara till följd av deras lena tungor och förtalande ord.) Vilka visade oss lite av staden och senare bjöd oss till
bords för diverse nyttjande av flytande mass produkter följt av historie utbytelser.
Vid detta laget var sömn något som bara fanns i sagorna. Inte förens efter 58timmars vakenhet fick jag äntligen tillstånd att sova och sova gjorde jag likt en klubbad mammut infryst i tundran på den mest avlägsna platsen på detta klot slummrade jag in.
Dagarna i bangkok flöt på varje gata en dans med döden varje taxi helt bortom rim och reson varje gatu försäljares jakt på idioter och flykten från dessa
kan liknas vid att vara fast i 2000kg av gårdagens spagetti. Bangkok skit i det. Lättledd och tvehågsen som jag är lät jag mig bjudas med till staden Chaing Mai.
Lång norröver vilken kunde nås med buss och inte vilken buss som helst utan en !VIP! hör och häpnad ett litet ljus i denna mörka besvikelse.
Men ack vad vi blev lurade. Inte den mygg fulla bussen hade vart tre timmar sen eller den inte heller att den hadde en tröska instoppad i en låda vars oljud skulle få självaste Kim tjon tjim att vakna från det döda. Allt detta hade utan problem blivigt förbisett om nu det inte va så att bussens tröskverk råkade vara dess AC och ifall inte
just denna helvetes apparat valde att tömma hela sitt lagrade förråd av kondens rakt på min plats....
Men också detta kunde ha förbisetts om den inte valde att göra det kontinuerligt i de resterande 12h av bussfärden. lyckligtvis samlade jag mot till mig och kröp fram till en kvinna vars säte brevid henne var tomt men som agerade säng
just denna afton.
Som en halvdöd sork badad i arktis isvatten någon timma förlänge slängde jag upp dom stora blåa ariska ögonen svalde den svenska och den manliga stoltheten och vädjade om en plats utan varesig isregn eller kaskelott valar. Det gick så bra så. Väl framme i Chaing Mai uppstår den sedvanligt förvirringen och avsaknaden av ledarskap som lätt uppstår när ett gäng idioter ska försöka klara sig utan mamma mer än övernattningen hos grannen en lördag natt.
För övrigt är staden i sig trevligare än de jag tidigare skådat av landet långt borta men fortfarande varken hav eller strand. Detta är också början på den berömda
och obligatoriska sprutlakerings kursen vilken varade i lite styvt fem dagar. (jag trodde att kurser var tråkiga hemma prova dom i landet borta.)
fem kilo lättare, knaprandes på gud vet vad troligen förbjudna i hela Europa medicinen vilkens magiska krafter slog en knut på ändtarmen och klarade mig med samma par kalsonger genom resan till staden Pai. Pai en stad som faktiskt är bättre än Chiang mai med lagomna 5grader på nätterna och utan dödsdanser i trafiken eller spagetti lopp genom marknader. Pai åk dit. Mer detaljerade skildringar antar jag redan finns på denna blogg eller kommer inom kort för jag menar vem med ialafall hälften av sina sinnens fulla bruk tror på riktigt att när sex idioter från norden hyr dödsmopeder av dom på sandlådeväger bland bergen allt ska gå smärtfritt?
Snipp snopp den asiatiska logiken fortsätter att förundra mig när man klämmer in 13pers i en minibuss och låter som sitta där i styvt 9h för att skyffla över dom till laos.
Laos...
Förlåt Thailand för allt osmickrande och fördömmande jag sagt om dig i detta stycke du är det förlåvade landet med eller utan stränder ,palmer ,hav ,issprutandeodjur
eller dygnslånga tarmsköljningar. För laos är fan värre. Hela visstelsen hittills har vart näst på en konstand mental misshandel. Vi har nu rest i ca.11h blivigt lurade och
förnedrade, dumpade på fel plats och övergivna av företaget vi bokade resan med. Nu sitter vi här på en trä pall på en flakbil 14pers har åkt i 2h och har 2h kvar andas avgaser och dam blir troligen hörselskadade och gruppens första hemorojder borde titta framm snart......Åk inte till Laos................Helvete.
